Det första förslaget till ändring i familjelagen lydde: “Mannen och kvinnan är i äktenskapet likställda”. Förslaget gick ända upp till sista instans. Då utbröt stora protester och demonstrationer, ledda av landets islamistiska grupper. Efter ett och ett halvt års demonstrationer och debatter mellan de religiösa grupperna å ena sidan och kvinnorörelsen å andra sidan, blev den slutgiltiga formuleringen i familjelagen:
“Mannen har rätt att utöva makt i familjen, han är familjens överhuvud. Kvinnan är skyldig mannen lydnad, mannen är skyldig kvinnan och barnen skydd”.
Ursäkta, kvinnan ska lyda, mannen ska skydda…?! Lagändringen som alltså infördes nu 2012 går starkt emot de internationella konventioner som Mali har skrivit under.
När vi hör detta befinner vi oss i Malis huvudstad Bamako, på besök hos organisationen Wildaf– Women In Law And Development In Africa. Vi träffar Mme Bintou Samaké som under två timmar berättar så otroligt fängslande och engagerande om läget i Mali, att vi pratar om det i flera timmar – ja dagar – efteråt.
Wildaf arbetar för kvinnors rättigheter i Afrika, det är ett nätverk som finns i 43 olika länder. Visionen just här är “ett Mali präglat av respekt för kvinnor”. De riktar sig till alla grupper i samhället; kvinnorna själva, rättsväsendet, parlamentet och de religiösa ledarna. Gentemot rättsväsendet arbetar man på olika sätt, dels genom att säkerställa att de lagar och förordningar som faktiskt finns i landet efterlevs, med lobbying i samband med nya lagförslag och dels med att fånga upp nyutexaminerade jurister och ge dem rätt “glasögon” – då kvinnors rättigheter inte finns med som en egen del på juristutbildningen.
WILDAF utbildar så kallade “parajurister”, som fungerar som lokala ombud ute i byarna. Parajuristerna är både män och kvinnor och utses av det lokala samhället – ofta av byns alcalo (bychef) eller stadens borgmästare. Det viktiga är att parajuristerna är personer som redan har ett upparbetat förtroende hos befolkningen, att det är personer som man lyssnar på och litar på. Parajuristerna utbildas av WILDAF kring kvinnors rättigheter och hjälper sedan till att se efter dessa rättigheter, t.ex. genom att utfärda vigselbevis (som kan vara viktiga för kvinnan att ha om hon riskerar att bli utkastad av mannen, vanligt i polygama äktenskap där mannen har flera fruar).
Våld mot kvinnor är ett stort problem i samhället och innefattar bl.a. könsstympning, misshandel, våldtäkter och pedofili. Mycket sker innanför hemmets väggar, utan insyn men också med en kultur att det som sker där är inget någon annan ska blanda sig i. Bintou menar att allt går tillbaka till landets familjelagar, därför var också den nyligen införda lagändringen ett sådant stort bakslag.
Om en kvinna lever i en relation där hon blir utsatt för våld och sexuellt våld, är valmöjligheterna små. Även om hon har vittnen och i en domstol kan visa att mannen har utövat våld och mannen därefter skulle bli straffad, kommer hon som följd att bli utkastad från hemmet och stå utan försörjning. Det anses skamligt och tabu för en kvinna att skilja sig, men det är alltså också ofta rent praktiskt omöjligt. Som man i ett äktenskap är det lätt att dra kvinnan inför rätta och att få skilja sig utan hennes samtycke, samt att det i princip alltid är mannen som har en inkomst och därför är oberoende.
Bintou berättar om ett exempel på juridiskt fall som organisationen försökte driva. Det var en 28-årig kvinna, i ett äktenskap där mannen tagit flera fruar, som anklagades för att inte vara omskuren – och därmed inte en “komplett kvinna” (det borde ju vara tvärtom kan man tycka?). Efter mycket hård press från de andra fruarna, mannen och andra i samhället gick kvinnan med på att låta sig omskäras – och dog i samband med ingreppet. Wildaf drog igang en juridisk process, men det tog stopp redan på bynivå då Wildaf inte ansags ha nagot med saken att göra och “inte kan driva ett fall som är en familjs angelägenhet”. Det är bara kvinnans familj som kan initiera ett sådant ärende, menade man. Ett tydligt exempel på hur stor skuld och skam det finns kring dessa frågor och hur stark synen är på att allt ska skötas “inom familjen”.
En annan stor försämring och ett steg bakåt gäller påtvingade barnäktenskap. Tidigare stod det i lagen att kvinnan måste vara 18 år för att få gifta sig, nu har detta omformulerats till: “åldern för giftermål är 16 år för kvinnor, men med föräldrarnas samtycke kan hon vara yngre”. Om föräldrarna inte delar åsikt är det mannens röst som gäller och ofta är det kvinnorna som vill att döttrarna åtminstone ska gå klart skolan innan de gifts bort.
WILDAF finns i sex av Malis regioner, bland annat i de tre fattigaste i norr: Gao, Kidal och Timbuktu (en plats som nog blivit känd i Sverige efter kidnappningen där). Många av byarna i dessa områden bebos enbart av kvinnor – då männen är ute och söker arbete. Många av männen har t.ex. rekryterats till grannländernas militärtrupper i de senaste årens uppror och krig.
Befolkningen i de norra delarna har andra traditioner än i övriga Mali, de är starkt muslimska samhällen och befolkningen är “blanche” (vit). Konflikterna mellan de norra delarna och övriga delar i landet har varit ett problem alltsedan landets självständighet. Befolkningen i norr hade länge traditionen av slaveri och tog andra av landets folkgrupper som slavar – ett system som har levt kvar under mycket lång tid. I samband med att landet blev självständigt besattes de politiska positionerna av de som bodde i landets huvudstad Bamako. Strategin från politikerna i frågan om de norra regionerna blev mer eller mindre att “låt dem i norr vara för sig själva, de har sina traditioner och är inte som oss”. Vägarna och förbindelserna mellan norr och de centrala och södra delarna var också länge dåliga. Men i takt med att vägarna förbättrades, ökade missnöjet hos folket i norr, då inga investeringar gjordes i de delarna av landet. Många av männen försörjer sig idag på vapenförsäljning eller att sälja stulna bilar och regionen har problem med rebellgrupper - och kidnappning. Och de som blir mest lidande är – kvinnorna och barnen.
Bintou berättar om en ökning av mer fundamentalistiska tolkningar av islam på senare tid. Bakgrunden är ökad fattigdom och arbetslöshet – vid svåra situationer tenderar människan att vända sig än mer till sin religion och söka stöd. Det finns även en finansiell aspekt, då Mali – som flera andra västafrikanska länder – får starka influenser av arabvärlden som ger ekonomiska bidrag till moskéer och därmed får makt i samhället. Det finns en konflikt mellan kvinnorörelsen och de islamistiska grupperna och Bintou menar att en mycket viktig strategi i den konflikten är att lägga vikt på hur Koranen ska tolkas. Islam är inte en kvinnofientlig religion, menar hon, och säger att det är viktigt att visa de verser i Koranen som lyfter fram kvinnans rättigheter – och inte låta fundamentalister få tolkningsföreträde.
Som ett exempel på detta beskriver hon en vers som handlar om att kvinnan inte ska behöva jobba, utan att mannen ska ansvara för hennes och familjens försörjning. Jag har dock svårt att se det som ett gott exempel – är inte kvinnans brist på självständighet ett av problemen? Just det faktum att kvinnan inte jobbar är ett hinder för utveckling, att hon ofta saknar utbildning och egen försorjning gor kvinnan så ekonomiskt beroende av mannen. Ett beroende som t.ex. gör det väldigt svårt att ta initiativ till en skilsmässa och leva ett eget liv.
WILDAF jobbar nu mycket med de unga imamerna, skapar relationer och utbildar dem inom kvinnors rättigheter för att i framtiden få till en förändring kring attityder inför kvinnors rättigheter och roll i samhället.
Ja, utvecklingen måste komma från kvinnorna och de måste ha stöd från män, det är jag övertygad om. Men när vi frågar hur reaktionen hos kvinnorna själva brukar bli när Wildaf är ute säger Bintou att många kvinnor inte förstår vad som står på spel i den stora mobiliseringen av islamistgrupper. I kommunikationen utåt använder sig islamisterna av slagord som “bevara vårt samhälle” och är av självklara orsaker inte tydliga med vilka delar av traditionerna som de anser viktiga att hålla fast vid. Många kvinnor behöver drabbas själva för att ta ställning, är Bintous erfarenhet. Ett första steg måste ändå vara att kvinnorna känner till sina rättigheter för att därmed kunna hävda dem.
De allt starkare influenserna från islamistgrupper här i Västafrika är oroande och något som vi i övriga världen borde uppmärksamma mycket mer! Mer stöd till de viktiga organisationer och grupper som arbetar för kvinnors och barns rättigheter. På WILDAF Mali efterlyser de bl.a. mer kunskap inom webb och bloggar, så kan du franska och är sugen på att göra lite skillnad varsågod! Wildafs vastafrikanska sajt
Maria, Bintou, Ylva och Frida på WILDAFs kontor, Bamako. Utanför bild bakom kameran Ida Svensson, Diakonia!
